Markens Tid är ett av de projekten som drivs av Konstfrämjandet Jämtland 2017.
Tiden finns i naturen, i olika lager finns spår av människor som kommit och gått. Genom att studera fossiler av växter hävdar vissa forskare att dygnet endast var 5,5 timmar då jorden bildades. Allt finns i de olika lagren, i fossiler och sediment, andra världar med andra tider.
Myren uppmärksammar oss på tid; tiden det tar att ta sig över den, och tiden i markens förändring från mjukhet till stenhård tjäle. Olika lager av växtlighet lagda på varandra som olika tidsepoker; som geologiska strator, fast mjuka. Som täcken lagda på varandra flytandes på grundvattnet som ständigt håller dem fuktiga. Ett svårt landskap att vara på. Allt som finns där krumbuktar, men håller sig krampaktigt kvar, genom olika överlevnadsstrategier. Vad man söker efter på myren, då man ska korsa den, är öarna, torra tillflyktsorter som hindrar vandraren från att sjunka ner och riskera att bli begravd för alltid.
På myren ombildades marken genom dikningen, vatten avleds för att göra marken brukbar och för att torven kan tas upp. Fortfarande eldar vi ca 350 ton torv per år i Sverige. Det blir torrare och torrare i vissa delar av världen, men blötare och blötare i andra. Även här är tiden påtaglig; hur vattnet försvinner och fylls på någon annanstans, likt ett vattenur.
Myren är en bevarande geografi, där den syrefattiga miljön möjliggör tidens stillastående. I myren är allt uppstannat, innaktivt och livlöst. Vad innebär det då att ta upp bitar av denna tidslöshet, såsom t.ex. med torvbrytning? Vad blir dessa avskalade blocken ovan jord, och vad förändras i tiden då den rycks ur sin vila?
En del av projektet är den årslånga Myrcykeln som inleddes i januari 2017.