Bilden föreställer mig när jag badar i mitt badkar, iklädd en jättemusselmantel som jag tillverkat av plast och siden. Mellan en musslas inre organ och det hårda kalkhaltiga skalet finns en hinna. Hinnan kallas mantel och här, mellan det hårda som omsluter det mjuka, blir pärlan till. I riktiga mördarmusslor har det blå pigmentet, på samma sätt som klorofyll, förmågan att omvandla solljus till energi och hör till tusentals växtalger som lever i symbios med musslan. När jag har på mig manteln blir min kropp det mjuka, musslans inre, och badkaret blir det hårda, skalen. Varmvattnet från kranen som stiger och sjunker när jag tappar upp och tömmer ur är tidvattnet som kommer och går. När jag har badat klart stiger jag ur skummet, precis som Afrodite. Musslan är ingången till mitt inre hav. – Ingela Ihrman