Kropparna som tagit sig över gränsen in på mitt territorium minskar i antal, samtidigt som jag med spaden i högsta hugg, skriver in mig själv i raden av massmördare genom historien. På nyheterna rapporteras om militära upptrappningar. Jag känner i krigsretorikens sätt igen mitt eget resonemang att äga rätten att slå tillbaka, när jag anser mig invaderad av det främmande, det så kallade invasiva. Dom som inte är jag och ett vi. Men är vi och dom verkligen så väsenskilda eller kan vi mötas i ett vi? VI gillar att hänga i trädgården, VI utsöndrar slem (visserligen av olika anledningar men ändå), VI överbefolkar, VI är allätare, VI invaderar habitat, VI – älskar öl. Kan vi leka med tanken att bjuda in till dans? Genom konstnärligt forskande processer undersöker jag konsekvenser av den här frågan, i former av teckning, performance och video, i samverkan med spanska skogssniglar.